Dag 5 Attt Våga är Viktigt!
Idag har jag ätit brunch på Patricias Café, dit jag går minst en dag i veckan. Vid det här laget känner jag nästan alla som kommer dit. Och även de jag inte känner inkluderar jag i samtalen. Jag inleder ofta samtal med människor jag aldrig träffat, och i 90 procent av gångerna blir det en givande diskussion.
Ibland sätter jag mig bredvid någon på bussen och pratar lite medans vi åker. Samma sak vid busshållplatser, bibliotek osv. Mänskliga kontakter och vänlighet är något jag brinner starkt för och något jag tycker försvinner mer och mer i takt med digitaliseringen av allt socialt liv.
Efter det var jag på biblioteket men kunde inte fixa träningsschemat för alla datorer var upptagna. Däremot lånade jag två böcker! En med poesi och en med filosofi. Jag ska berätta lite mer om dem när jag läst dem!
Jag pratade med bibliotekarien om att köpa in serieböcker av Dark Horse eller DC comics, och de skulle ta upp det med de som beställer!
Jag pratade med bibliotekarien om att köpa in serieböcker av Dark Horse eller DC comics, och de skulle ta upp det med de som beställer!
Sen var det dags för den FRUKTADE mathandlingen. Jag får ångest och panikkänslor, svettas som fan och hög puls av att gå in i en mataffär. Varför, det vet jag inte, och den kurator som jag hade kunde inte hjälpa mig heller.
Jag försöker använda KBT, och går till den största mataffären varje gång, även om jag bara ska ha knäckebröd.
Men inget hjälper. Jag tror att om jag får komma till en psykolog kommer det bli ordning på det också.
Men min shoppingångest gör att jag ibland bara vänder om och ställer bort korgen och åker hem. Och sen får jag ångest för att nån jag känner skulle se mig när jag beter mig så konstigt.
Och så vidare.
Men idag köpte jag två fulla kassar med mat (eller jag köpte det på kredit men ändå) och genomled ångesten.
Nu är jag hemma och ser på hockey och i periodpausen ska jag ringa min farfar. Det samtalet är ju
Dagens framsteg!Alltså att prata med honom, fråga hur han mår och om han behöver något så försöker jag ordna det. Min farfar är född 1920 och är alltså 95 år. Jag funderar på att man kanske skulle intervjua honom och skriva en krönika.
Dagens framsteg!Alltså att prata med honom, fråga hur han mår och om han behöver något så försöker jag ordna det. Min farfar är född 1920 och är alltså 95 år. Jag funderar på att man kanske skulle intervjua honom och skriva en krönika.
Farmor är för långt gången i sin alzheimers för att bli intervjuad.
Hoppas ni har en härlig lördag!
