endagitaget.blo.gg

Välkomna in till min värld. Här görs sporadiska inlägg om livet och tankar om det och min roll i det.

Dag 4 Träningsschema och Skoterolycka

Publicerad 2015-10-09 11:52:32 i Allmänt,

Dagens Framsteg:  Idag ska jag göra ett bra schema för min sjukgymnastik.  Jag har ju såklart fått ett av sjukgymnasten, men där tränar jag bara mina smärtområden.  
 
Det var nämligen såhär allt startade:

Det var den 6 februari 2003. Snön låg lös på isen. Min sambo och jag firade 6 månader som par. Vi hade rest från värmlands skogar ända upp till Lycksele.  En helg bodde vi då hos en vän till sambon i världsmetropolen Rusksele. Där har man som hobby att åka snöskoter och grilla. Ja det är sant. 
 
 
Så vi beger oss ut på den beryktade Vindelälvens is.  Några grabbar sätter igång med brasan och jag sätter igång att köra runt på en splitterny skoter. Det var helt grymt roligt! Adrenalinet pumpade i kroppen av att susa förbi världen i över 100 km/h, tätt klistrad mot marken.
 
 
Min sambo och hennes Ruskselevän åkte i en annan skoter. När jag har som roligast så svänger de fram rakt framför min skoter. 
 
 
PANG
 
Jag minns inte smällen. Jag blev medvetslös innan krocken, av chocken.
 
Jag vaknar upp på den iskalla isen.

De mosade skotrarna ligger utspridda överallt.  Jag blöder. Överallt. Och kan inte resa mig. Det bara susar omkring mig. Någon sticker mig i handen. Det kommer en helikopter. Och massa folk.
 
Tjejen som körde andra skotern skriker att hon har ont i magen. Det är panik överallt. Sen blir det svart igen.
 
Nästa gång jag vaknar ligger jag på en släde bakom en skoter.  Genom skogen åker vi mot närmsta väg. In i en ambulans och mot lycksele lasarett.

Krossat knä, allvarlig hjärnskakning, sår överallt från skoterdelar som skurit genom huden.
 
Tjejen som körde andra skotern hade fått styret rätt in i magen och spräckt mjälten. Hon blödde ymnigt i magen och var tvungen att akutoperera bort hela mjälten.
 
Min sambo klarade sig helt utan skador. Inte en skråma. Inte ett sår. Och vi krockade i 100 km/h. Det är ju ett mirakel.

I alla fall, jag får ligga kvar ett par dagar på lasarettet, sen åker vi hem till värmland igen.
 
Jag genomgår där 2 knäoperationer och går på kryckor större delen av året. Jag vägrade rullstol. Envis som jag är.
 
Min knäskål är fortfarande lite frasig och knät är väldigt klent. För vad som hände efter operationen förvärrade alltihop.


Och det ska jag berätta om ikväll. När missbruk, ignorans och idioti kom in i bilden.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela