endagitaget.blo.gg

SHIT vad nervös jag var när jag stapplade in till kuratorn. Iklädd kavaj för jag vet inte varför, och satte mig med en djup suck medans kuratorn stängde dörren och satte sig mitt emot mig och tände ett ljus....

 

Panikkänslorna och oron brusade upp så jag tappade känsel i kroppen. Det blir tydligen så när adrenalinsystemet drar igång.

 

Jag tittade henom djupt i ögonen och sa : Jag har tänkt på en sak. Jag känner att vi inte kommer någonstans och jag skulle vilja bli remitterad till en psykolog.

 

OCH VET NI VAD HEN SVARADE?  (Ja, om ni är synska eller gömde er i rummet. Men för alla andras skull kan jag ju berätta. )

 

Hen sa "Jag känner samma sak. Och det är sånt som händer ibland, att det inte fungerar."

Så himla skönt.

 

Så nu har hen  (Nej jag orkar inte. HON HON HON HON HON HON )skickat ett mail till psykologgruppen på psyk här i stan och de ska ta ett beslut om jag ska få väntetid till en psykolog.

 

Och får jag det är det asbra! Det enda problemet är att väntetiden är ungefär.......... 525600 minuter. Eller för att förenkla tiden: ett år.

Jag har ju redan väntat över ett år för att komma till psyk och då fick jag en kurator. Det känns orättvist att jag ska vänta ett år till.

 

Men i alla fall, Dagens framsteg avklarat! Good job!


Morgondagens framsteg blir att göra ett nytt träningsschema! Mer om det och varför imorgon! 

 

Trevlig kväll önskar en nöjd Chrille!